Styrkan hos stora träkonstruktionselement hänför sig främst till deras förmåga att motstå yttre belastningar utan konstruktionsfel. I träarkitektur utsätts komponenter som balkar, pelare och räfflor för olika krafter-inklusive kompression, spänning, böjmoment och skjuvkrafter-som kräver specifika hållfasthetsegenskaper för var och en. Kolumner bär i första hand vertikala tryckbelastningar och kräver därför hög tryckhållfasthet, medan balkar och räfflor är benägna att böjpåkänningar och kräver hög böjhållfasthet. Eftersom timmer är ett i sig anisotropt material-uppvisar överlägsna mekaniska egenskaper parallellt med fibern jämfört med vinkelrät mot det,-måste förhållandet mellan fiberriktning, tvärsnittsdimensioner och riktningen för applicerade krafter noggrant övervägas under tillverkning och applicering av stora träelement.
Styvhet återspeglar förmågan hos stora träkonstruktionsdelar att motstå deformation. I praktiken kan överdriven deformation äventyra byggnadens funktionalitet och totala stabilitet även om en del inte når sin slutliga hållfasthetsgräns. Till exempel kan balkar genomgå avböjning under ihållande takbelastningar och pelare kan uppleva en viss grad av deformation under kompression. Konstruktion och konstruktion måste följaktligen inte bara ta hänsyn till-lastbärande kapacitet utan även kontroll av deformation. Faktorer som tvärsnittsdimensioner, spännvidd, virkets elasticitetsmodul och anslutningarnas prestanda påverkar alla strukturell styvhet; lämplig dimensionering av element och anslutningsdetaljer kan effektivt förbättra den totala styvheten.
Styrkan och styvheten hos stora virkeselement påverkas också av kvaliteten på själva virket och servicemiljön. Mekaniska egenskaper förändras i varierande grad av faktorer som träslag, fukthalt och defekter som knutar eller sprickor; dessutom kan långvarig exponering för fukt, temperaturfluktuationer eller insektsangrepp leda till materialnedbrytning. Därför bör valet och bearbetningen av stora träelement prioritera hög-kvalitetsvirke med enhetlig textur och minimala defekter, medan tvärsnitt och anslutningsmetoder bör bestämmas baserat på faktiska belastningsförhållanden. För stora träelement i traditionella byggnader måste bedömningar även innehålla-inspektioner på plats och utvärderingar av befintliga skador för att säkerställa att strukturen bibehåller tillräcklig styrka och styvhet.